impression artist Russian, 1844?C1930  Related Paintings of Ilia Efimovich Repin :. | Test preparations | Shang Si Kim portraits | In the field of small road | The chief priests | Shishkin portrait |
Related Artists:
Mitchell Ken
about 1752-1845
ulrika eleonora
Ulrika Eleonora d.y., född 23 januari 1688, död 24 november 1741, var regerande drottning av Sverige 1719-1720, dotter till Karl XI och Ulrika Eleonora av Danmark, syster till Karl XII samt kusin till August den starke, Fredrik IV av Danmark och Fredrik IV av Holstein-Gottorp. Hon gifte sig 24 mars 1715 med Fredrik av Hessen, den blivande Fredrik I, men förblev barnlös. Ulrika Eleonora föddes den 23 januari 1688 på Stockholms slott som dotter till kung Karl XI och Ulrika Eleonora d.ä. Under barndomen förbisågs hon av alla för sin äldre, livligare och mera begåvade syster Hedvig Sofia. Så snart hon blivit giftasvuxen fick hon många friare, bland andra blivande Georg II av Storbritannien och arvprins Fredrik av Hessen-Kassel. Redan 1710 begärde denne hennes hand, men deras trolovning tillkännagavs inte förrän den 23 januari 1714. Bilägret firades den 24 mars 1715. Under Karl XII:s vistelse utomlands var hon, efter Hedvig Sofias död (1708), den enda myndiga medlemmen av kungahuset inom riket om man borträknar hennes åldriga farmor (Hedvig Eleonora). I slutet av 1712 eller början av 1713 hade Karl XII tankar om att göra sin syster Ulrika Eleonora till regent, men fullföljde inte denna plan. Det kungliga rådet däremot övertalade henne att bevista dess sammanträden för att i henne erhålla ett stöd. Första gången hon infann sig i rådet, 2 november 1713, beslöts också om sammankallande av en riksdag. Det s.k. rörelsepartiet vid denna riksdag ville att prinsessan i kungens frånvaro skulle göras till riksföreståndarinna "såsom närmaste arvinge till kronan och regementet". Detta förslag motarbetades av Arvid Horn och rådet, som fruktade att svårigheterna för en ändring av regeringssättet därigenom skulle ökas. Prinsessan visade emellertid ständerna stort intresse för landets angelägenheter. I sina brev till kungen uppmanade hon honom att återvända hem och varnade honom för möjliga följder av hans frånvaro. Med hans samtycke undertecknade hon under den följande tiden alla rådets skrivelser, utom dem som var ställda till honom, för i sin egenskap av vice regent var hon ett med kungen enligt dennes uppfattning. Mera sällan deltog hon i rådets förhandlingar.
Simon Marmion
(born c. 1425 at Amiens, France, died 24 or 25 December 1489, Valenciennes) was a French or Burgundian Early Netherlandish painter of panels and illuminated manuscripts. Marmion lived and worked in what is now France but for most of his lifetime was part of the Duchy of Burgundy in the Southern Netherlands. Like many painters of his era, Marmion came from a family of artists, and both his father, Jean, and his brother Mille were painters. Marmion is recorded as working at Amiens between 1449 to 1454, and then at Valenciennes from 1458 until his death. He was patronized by Philip the Good, the Duke of Burgundy from 1454 when he was one of several artists called to Lille to work on the decorations for the Feast of the Pheasant. He was employed by several members of the ducal family, including Charles the Bold and Margaret of York. He was called "the prince of illuminators" by a near contemporary. Three years after his death his widow, Jeanne de Quaroube, married his pupil, the painter Jan Provoost, who on her death inherited the considerable Marmion estate. Although best known for his illuminated manuscripts, Marmion also produced portraits and other paintings, altarpieces, and decorative work. A famous double-sided altarpiece with several Scenes from the life of St Bertin is in the Gemäldegalerie, Berlin (with two sections in the National Gallery (London). There is a Mass of Saint Gregory in Toronto, and a Lamentation of Christ in the Metropolitan Museum of Art,three works in Philadelphia, and several others elsewhere. Stylistically he lies between his French and Flemish contemporaries, with a Flemish innovation in composition and landscape. His perspective is usually technically sound, but the proportions of his figures are often awkward, and their poses rather stiff.